Ge mig sol

Jag måste konstatera att jag känner mig tillräckligt märkvärdig för att bjuda på ett citat idag:

"Om en människa inte har hittat någonting att dö för så är hon inte rustad för livet" - Luther King.

Jag tycker om det, slår mitt i prick. Träffade lika bra som John Keats och Percy Shelly alltid gör.
Hade inte fantasi banken fått tillfällig torka idag så hade jag krängt till med en svängig rubrik också - som förövrigt aldrig brukar hålla samma tema som texten, men ändå.

Så har jag gått och blivigt dunderförkyld, sådär så huvudet bara snurrar efter varje ansträngd aktivitet. Funderar bara på om det kan ha varit en bi-effekt efter min pojkväns besök i helgen eller om det kan vara en försenad födelsedags present från min lillasyster. Jag har längtat efter att få lägga mig ner hela dagen men i samma veva som mörkret faller på inkommer även en ny känsla hos mig. Den sveper in genom tårna med ett krampaktigt ryck och svävar helt ogenerat upp och slår läger i mitt bröst - rastlösheten. Den förhindrar min hjärna från att tillta det underbara stand-by läget som endast trötthet kan frambringa mitt överbelastade huvud. Istället för ren och skär trötthet, som egentligen borde infinna sig där, antar mina frenetiska tankar istället den korniga formen av svarta molnslöjor och sylvassa tänder. Detta grönögda monster kallas ångest.

Egentligen är det inte ångest, bara en parodi av min fantasi som definitivt har haft för mycket fritid idag. Jag behöver ha nånting att sätta händerna i, hålla mig sysselsatt. Jag funderar på att drömma mig bort i filmens värld och lyssna till Tom Hulcs älskvärda skratt. Amadeus Mozart är en sjukt underskattad film, jag känner mig lika tagen varje gång jag ser på den. Eller så kanske jag ska se på Twilight? - igen. Bara för nostalgins och den fina vyns skull. haha. Fast och andra sidan tycker jag att det luktar mat, har Roger mat att locka med så blir det definitivt hans film som vinner!