malice

Att en dag som började i sådan katastrof kunde förändras till ett stillsamt lyckorus - och allt tackvare en liten vis själ.

Mina nerver hade svikit mig hela dagen, ryckt och slitit i min kropp i ett försök att bryta sig igenom mitt försvar och springa i retret. Men när man vill springa, sitter fötterna givetvis fast som cement på det kala golvet och man kan inte göra mycket annat än att välkomna min stigande puls.

Jag fortsatte dagen ihopp om att mitt galloperande hjärta skulle anta det rofyllda smattrandet som mer välbekant brukar befinna sig innanför min bröstkorg, men det kom aldrig. Den behagliga dimman utav stillhet belägrade inte mitt huvud förän senare på kvällen, när charadern var slut. När jag enkelt kunde plocka av mig masken släppa ut en uns av den frustration som ivrigt klamrar sig fast vid mitt ben, omöjlig att skaka av trors mitt omsorgsfullt anlagda pokerface.

Det var inte förän den lite mindre versionen utav mig släpade med mig ut på studsmattan för att begrunda och beundra alla moln som svepte över himlen som skvallrade om en annalkande solnedgång. I många minuter låt vi där, med armarna bakom huvudet och försökte skapa resonliga mönster i de bommulsliknande skikten på det mörknande himlavalvet. Plötslig noterade mitt vänstra öra en liten fnissning som smet ut mellan hennes hallon färgade små läppar - och jag kunde inte låta bli att låta mig hänföras utav den rofyllda känslan jag kände i samband med hennes ryckande utandning - Sedan vänder hon sitt utsökta lilla huvud mot mig och släpper ännu en fnitterattack lös. Mina mungipor pekar automatiskt några grader uppåt när jag nyfiket frågar vad som rimligtvis kunde vara så roligt? Då skrattar hon än en gång och ser på mig med sina stora ögon och pekar på mig : Åt dig fiffi! får hon fram mellan skrattsalvorna. Jag petade henne i magen med pekfingret och tvingade henne att avslöja vad det nu var jag hade gjort. Då pekade hon plötsligt upp och pekar upp på ett litet moln, öster om den sjunkande himlakroppen, solen, och säger med sin tunna lilla röst: Det där molnet under flygplanet ser precis ut som dig!

Well, that's quite awsome i guess. Det finns inget ondskefullt i de där små lyckiga ögonen. Det glädjer mig att det åtminstonde finns en ren själ här i världen.