Idag var en relativ varm dag, fast jag hörde på håll att det väntas regn redan i natt.. Vad annars om inte svensk sommar?
Jag hjälpte Roger att slåss med gräsmattan igen medan jag väntade på att Alicia skulle vakna. Sen när tiden var inne så begav jag mig till bussen för att åka till kolbäck enbart för att upptäcka att nånting har låtsnat från min högra hörlur? Till min irritation fick jag sitta och lyssna på bara en hörlur hela vägen, eller ja. Lyssna var det ja.. Jag kan inte åka i ett fordon utan någon form utav musik, jag blir otroligt rastlös. Det är någotsånär fashinerande hur ett par toner, helt omelodiösa och oberoende av varandra kan få alla oinbjudna tankar att spridas för vinden. Hur dom smyger sig förbi trummhinnorna och fyller varenda skrymsel och vrå i mitt stackars överbelastade huvud och håller min hjärna i chack för någon minut eller två. Det är en skonsam terapi utan några kvarstående bieffekter. Hur några outforskade toner kan skapa ett sådant ovant lugn i min kropp är nästintill en outhärdlig känsla men och andra sidan.. helt underbar. Att sitta i min ensamhet och andas ut den kvarstående resten utav dagens ångest i takt till musiken ger mig ett själsligt lugn som jag annars så sällan erfar. Ett underligt beroende kan tyckas, men att hitta ett bot åt mina förkastliga tankar, som dessutom varken är själskadande eller självdestruktivt är nästintill omöjligt. Det är min fix. Min trygghet. Min enkla biljett till en stunds, rofylld stillhet. En nyckel till den lilla värld där jag själv styr. Där jag själv är förmyndare åt mina drömmar. You got to love it.
När jag kom fram till den lilla staden kolbäck, eller om du vill kalla det för " staden som gud glömde " så satt Alicia redan på en bänk och väntade. Sedan fick vi veta att det nämligen inte gick någon buss till Västerås, nej det är klart. Varför skulle det göra det när man behöver det? Men så fick vi den brillianta idén att åka tåg, vilket vi också gjorde. Sedan tog det dock all min viljekraft att lyssna till mitt undermedvetna som inte tyckte att det var speciellt klokt att köpa onödiga saker. Inte ens telefonen på lagerhaus! Så jag stod där och försökte köpslå med mitt samvete.. men den vann, som alltid. Så det blev ingen pussmuns telefon haha. Men jag och Alicia har nämligen bestämt att vi, när vi flyttar hemifrån, ska köpa en varsin sådan. Jag ska ha en röd pussmuns telefon och Alicia får ha klackskon haha. Jag kan dock se hur dom framtida samtalen kommer urarta.. xD
Jag hjälpte Roger att slåss med gräsmattan igen medan jag väntade på att Alicia skulle vakna. Sen när tiden var inne så begav jag mig till bussen för att åka till kolbäck enbart för att upptäcka att nånting har låtsnat från min högra hörlur? Till min irritation fick jag sitta och lyssna på bara en hörlur hela vägen, eller ja. Lyssna var det ja.. Jag kan inte åka i ett fordon utan någon form utav musik, jag blir otroligt rastlös. Det är någotsånär fashinerande hur ett par toner, helt omelodiösa och oberoende av varandra kan få alla oinbjudna tankar att spridas för vinden. Hur dom smyger sig förbi trummhinnorna och fyller varenda skrymsel och vrå i mitt stackars överbelastade huvud och håller min hjärna i chack för någon minut eller två. Det är en skonsam terapi utan några kvarstående bieffekter. Hur några outforskade toner kan skapa ett sådant ovant lugn i min kropp är nästintill en outhärdlig känsla men och andra sidan.. helt underbar. Att sitta i min ensamhet och andas ut den kvarstående resten utav dagens ångest i takt till musiken ger mig ett själsligt lugn som jag annars så sällan erfar. Ett underligt beroende kan tyckas, men att hitta ett bot åt mina förkastliga tankar, som dessutom varken är själskadande eller självdestruktivt är nästintill omöjligt. Det är min fix. Min trygghet. Min enkla biljett till en stunds, rofylld stillhet. En nyckel till den lilla värld där jag själv styr. Där jag själv är förmyndare åt mina drömmar. You got to love it.
När jag kom fram till den lilla staden kolbäck, eller om du vill kalla det för " staden som gud glömde " så satt Alicia redan på en bänk och väntade. Sedan fick vi veta att det nämligen inte gick någon buss till Västerås, nej det är klart. Varför skulle det göra det när man behöver det? Men så fick vi den brillianta idén att åka tåg, vilket vi också gjorde. Sedan tog det dock all min viljekraft att lyssna till mitt undermedvetna som inte tyckte att det var speciellt klokt att köpa onödiga saker. Inte ens telefonen på lagerhaus! Så jag stod där och försökte köpslå med mitt samvete.. men den vann, som alltid. Så det blev ingen pussmuns telefon haha. Men jag och Alicia har nämligen bestämt att vi, när vi flyttar hemifrån, ska köpa en varsin sådan. Jag ska ha en röd pussmuns telefon och Alicia får ha klackskon haha. Jag kan dock se hur dom framtida samtalen kommer urarta.. xD
Men det var en trevlig dag!
Skulle dock vara trevligt att veta vilka som ska med ut på rix fm festivalen?
