Mina fingrar är inte vad de en gång var.
Spelar en tyst melodi över tangentbordet,
svepandes blint utan riktning.
De räcker inte längre till.
För många tankar som saknar både utrymme och ord.
Tankar. Staplade i hög efter varandra.
Lika stumma som jag är döv.
måndag 12 april 2010
Upplagd av Fiie kl. 21:58
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar